Hem

Kidnappad

Alice ser att ambulansen, som står parkerad längre in på skolgården, fortfarande är kvar. En polisbil är slarvigt uppställd bredvid ambulansen, med saftblandaren igång. Det står också några bilar på skolgårdens parkering, trots att det ännu är för tidigt för lärarna att vara på plats. 

”Tack för att ni kom så fort.” Mannen som ropar, under tiden han småspringande närmar sig de båda poliserna, ser ut att vara i femtioårsåldern. Han är smal och av medellängd och tydligt uppskärrad. Rörelserna är slängiga och rösten är nästan falsettartad. 

”Axel Persson, rektor här på skolan.” Han skakar ivrigt hand, först med Christian och sedan med Alice. 

”Kan du visa oss vart vi ska?” frågar Christian så snart han och Alice presenterat sig.

”Ja, ja. Kom här.” Rektorn vänder sig och skyndar iväg. Han vinkar reflexmässigt med handen att de ska följa med. Alice och Christian går efter och ser till att snabbt komma ikapp honom. Det är visserligen angeläget men ingen egentlig brådska.  ”Jag förstår ingenting. Jag var till växthuset och pratade med Robert igår på eftermiddagen. Och nu det här?” Axel Persson saktar ner på stegen när han pratar och kastar en snabb blick på Christian. I hans ansikte kan Alice se chocken och förvirringen över vad som hänt kollegan och kanske också för att det har hänt här på skolan. 

”Vem var det som hittade honom?” Alice bryter in för att rektorn inte ska få för sig att det enbart är Christian han ska vända sig till. I egenskap av att vara kvinna, kort, ung och av utländsk härkomst är hon van att automatiskt bli marginaliserad till förmån för sina manliga kollegor. 

Axel Persson ger henne en öppen och vänlig blick innan han svarar.

”Det var en av lärarna, Emil Mårtensson. Han är ute och springer, joggar alltså, varje morgon innan skolan börjar. Han passerade växthuset på hemvägen och såg att det låg någon där inne.”

Utdrag ur Kidnappad