Hur svårt kan det vara?

Hur svårt kan det vara? tänkte jag och satte igång sommaren 2016. Och det var faktiskt inte särskilt svårt. När jag satt mig ner och skrev så flödade orden tämligen obehindrat. Fantasin kändes obegränsad och för första gången i mitt liv kände jag något som svagt påminde om … talang? Allt annat har varit hårt arbete, blod svett och tårar som har resulterat i blygsamma resultat. Men nu var det min tur. Hurra!!!  

När jag så småningom ansåg att mitt manus var färdigt (här skrattar den invigde) så mailade jag det till en lektör, betalade fakturan och inväntade berömmet. Lektören återkom och förklarade att mitt manus absolut hade kvaliteter MEN … (det var versaler jag lovar) att det krävdes mycket arbete innan det var färdigt för utgivning. Nu är det sommaren 2017.

Inom mig fnös jag. Det kan väl inte vara särskilt märkvärdigt och gjorde en hel del, en hel del (nej, jag har inte skrivit samma mening två gånger av misstag) och ytterligare en hel del ändringar. Nu har vi kommit till hösten 2018. Alltså … hallå! Nu är manuset färdigt i alla fall. Min sambo Anders, som är synskadad, lyssnade genom datorns uppläsningsprogram och gav grönt ljus. Dags för en testtryckning. Sagt och gjort. Men först en lektörsläsning till. Bara för säkerhets skull. Jag betalade fakturan och inväntade berömmet. Och jag fick en del beröm, en del kritik och en del matnyttigheter. Och jag som trodde att jag var framme. Men till slut så kom den i brevlådan. Boken från BoD (Book on Demand) där jag hade gjort omslaget via deras generator. Våren 2019 har nu plötsligt materialiserat sig. Men hur gick det till? Var inte jag (nästan) färdig med manuset 2017?

Så kom testtrycket, betaversionen, från BoD. Jag gick runt i lägenheten med boken i handen och upprepade OMG på svenska tills det blev spår i golvet. Snacka om lycka!

Så gav jag bort ett antal exemplar av min testtryckning till släkt och vänner med instruktionen Läs och, om du vill, tyck till. Känn ingen press (eller okej, en liten press) att lämna feedback. Och det var nog det bästa jag har gjort. För inte var boken färdig. Flera av läsarna tyckte att det var otydligheter, att en av huvudkaraktärerna blev presenterade för sent samt att jag inte knöt ihop säcken – och att felstavningarna var många. Ojdå. Jag? Stavva fle? Skulle inte tro det. Eller …? Men beröm fick jag faktiskt också. Mycket beröm för att boken hade driv och var spännande.

Skriva om och ändra. Korrekturläsning av Karin Holmberg som har många synpunkter. Insikt om vilket stort problem det är att jag läser det jag tror att jag har skrivit och inte det jag faktiskt har skrivit, dvs att jag inte ser felstavningar och missade ord, eller upprepningar. Nu är vi framme vid sommaren 2019.

Hösten 2019 hade jag gjort ändringarna som, bland andra, min testpatrull hade haft synpunkter på. Korrigerat alla stavfel och så … äntligen …

Jag skickade in boken till Vulkan förlag och nyttjade (läs betalade för) deras paket för egenutgivning av bok och ljudbok. Och mer om hur jag upplevde den processen kommer i bloggen framöver.

2 reaktioner på ”Hur svårt kan det vara?”

  1. Greta-Stina Engelbert

    Hurra för dig, din envishet och mod. Först kryper man, sen går man och till slut – springer man. Så upplever jag skrivandet. Det var fint att läsa om din verklighet som författare. Hög igenkänning. Kram och lycka till i fortsättningen.
    Greta-Stina

    1. Hej Greta-Stina,
      Tusen tack. Ja, det gäller att ta vara på envisheten. Jag hoppas att vi kan ses vid tillfälle under hösten.
      Kram
      Catrine

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.